Kroppen är skadad innan sässen är igång. Känner mig lite som Peter Forsberg, fast då väldigt okänd. Och kanske inte försökt komma tillbaka lika många gånger. Det tar tid innan det sjunker in, innan man fattar att man inte kan springa och jaga den där bollen. För 100:e gången. Allt gick ju så bra. Nu går luften ur lite och jag måste ställa om i min hjärna att det blir rehab 7 dagar i veckan. 7 dagar i veckan. 32 år. Ja....jag förstår Peter. Man gör allt och lite till för att man tror att man en gång ska kunna springa en hel träning eller en hel match till och få känna lyckan och kunna ge 100% en sista gång, utan att det gör ont. FAAAAAAAAN. Bilder från Corsica....för att göra mig glad.