2014. Januari. Det är en vanlig tisdagskväll och jag har haft ett fint samtal med min goda vän Carro. Jag önskar att när vi är i 70 års åldern att vi ringer till varann och pratar gamla minnen och fina minnen och roliga galna minnen. Jag är  lite rädd för att bli för vuxen och för tråkig. Varför ska man sluta leva? Nej, inte sluta leva. Inte sluta tävla...inte sluta med den där längtan och att sträva mot nya mål och nya äventyr. Livet ÄR ALLDELES FÖR JÄVLA KORT, egentligen vill jag bara att någon kommer och hämtar mig och tar mig med på världens resa i flera år.

Jag lyssnar på James Morrisons "you make it real", som får mig att fundera också över vad som är viktigt i livet.

Hade även ett givande samtal med min säljare Per igår. Vi pratar ofta om livet. Och om flummiga saker som inte är så flummiga utan som är rätt jävla viktiga. Vi måste stanna upp ibland och tänka och fundera på vad är det som är viktigast när vi dör? Att vi tar med vår lyxkåk, lyxbilar och allt annat skit vi köpt ner i graven? Är det det som 80 år av ditt liv handlar om? En jävla bil ? Nej...jag vill i mina gamla dar sitta och tänka tillbaka på alla de underbara människor jag mött genom livet, som jag hjälpt och de som hjälpt mig. De minnen som lever kvar, från resor jag gjort och platser jag sett. Kanske facebook har krashat år 2064 och inga bilder finns kvar på google? Då får man plocka ljuspunkter från skallen och livet.

 

Ja, jag vet inte vad jag pratar om riktigt.

Jag undrar fortfarande vad jag skulle bli om jag fick leva om mina 30 år av mitt liv. Fotbollsproffs? Världsartist? Konstnär? Fiskare i Karibien? Veterinär?  Ibland önskar jag att jag vore barn igen och fick drömma sådär obehindrat fritt och tro att man kan bli allt man vill.

 

I år blir ett galet år med många äventyr.

So let me live.