När jag har stressat hem för att kunna stresslaga mat och stressäta innan jag hungrar ihjäl för att sedan känna magkatarren sakta smyga sig på en fredagkväll som denna blir själen,kroppen och hjärtat så otroligt glad när det ligger ett mail från min bästa Frank i inboxen. Han hade hört ryktesvägen via Simon och Patrik att mitt knä var skadat och han var väldigt orolig då  jag borde vara mer orolig för honom med tanke på vår 56-åriga åldersskillnad.

Imorgon blir det ett snabb-besök hos Frankieboy på vägen hem från Flen.

 

Nu vill jag helst städa, dansa, spela gitarr, sjunga, ebay:a, tvätta, bädda rent, ta ett bad, skriva taktik inför morgondagens match....

eller typ boka en resa och åka bort en helg. Någon gång. Någonstans.