När man bara har sig själv-, ( ok carro åxå:)) inga jobbiga måsten. (Ok, när vi tvingas ta trapporna som ger enorm mjölksyra i låren för att vi blev fast i hissen en gång. Och att vi tar oss upp till restaurangen vid lunch, ner till poolbaren sen eftermiddag för lite socker så vi inte dör,det vore ju synd) ja när man bara har sig själv o inga extremt jobbiga sysslor att göra, med sällskap av ett glittrande hav, klarblå himmel, blommor som ser oäkta ut fast de är riktiga, coldplay i lurarna, en klok carro vid sin sida så ställer jag mig frågan om jag vet skillnaden mellan en utmaning och ett sjukt etablerat mönster?
Eller blandar jag dem?
Jag hatar ju att förlora, men ibland kan en förlust vara rena vinsten i något annat, ikke sant?

Over and out.
Mary