Jahapp...

Finner inte många ord mer än att annat var det 1994, då visade varenda spelare hjärta.... Nu vågar man inte lita på någon spelare förutom Zlatan som fick godkänt...suck.

Varför bygger man/jag upp känslan om att Sverige/vi/de typ kommer gå till semin varenda mästerskap när
- alla darrar som asplöv när matchen blåses igång & verka inte våga gå över mittplan
- bollen brinner så fort den nuddar svenska fötter
- Dessutom är gräset nog en illusion av någon spikmatta som kanske kan ta hål på bollen eller har de en intern tävling i vem kan slå flest lång/höjdbollar i samma match i de mest onödiga lägena?
- försvaret ska gärna mosa anfallarna när de står felvända och få 59 frisparkar emot sig
- när vi/de (LUSTIG) ej vet på landslagsnivå vad markera en stolpe betyder
- när Martin Olsson, Lustig inte platsar
- när LUSTIGS ben är lika tjocka som hans egen mustasch
- när Hamrén byter in rätt spelare alldeles för sent
- när vi förlorar mot Ukraina som har en stjärna, ok kanske två
Men ja. Jo, jag tror fortfarande att vi kan gå till semi. Hoppet är det sista som överger en, eller...?
Nu ska jag knapra lite penicillin & vakna imorgon i tron om att munnen/tänderna inte vill döda mig.
Sen har vi match i Stigis med tjejerna, då ska vi köra som Tyskarna och vara maskiner allihop. 3e vinsten kommer imorgon:)
/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback