...och jag hade absolut inga förväntningar inför årets upplaga av "Så mycket bättre" Men efter att ha sett reprisen idag med rödsprängda ögon, en huvudvärk av inte denna värld(nej jag var inte ute igår och jag har sovit cirka tolv timmar) så är jag fast, i år igen. Så mycket känslor, så sjukt mycket bra musik. Och vilken skön blandning av svenska artister. Idag var det Ledins tur. Hans liv skulle de kunna handla om i tre program till. Önskar ibland att jag levde på 70-talet. Förutom Ledin har jag en ny favvo, Mikael Wiehe. Han ler åt allt, haha. Störtskön.
Ibland när jag hör andras liv återberättas, känns ens eget som en tom bok. Nada. Nothing.
¨

Nu orkar jag inte titta längre. It hurts.
16.00 smälller det. Tottenham-Qpark. Då ska jag vara frisk och ha installerat viasat play.

hejdågodnatt.