2 inlägg från 3 månaders resan i Singapore, Malaysia och Thailand. 2004/2005.

Vi hade just lämnat julafton, juldagen och ön Langkawi, Malaysia för att resa till Krabi town. Där visste varken vi eller någon annan vad som skulle ske morgonen därpå. Eller vilken änglavakt vi hade. Om vi hade käkat frukost den där morgonen hemma som vanligt istället för på restaurang, om vi hade varit full båt så vi kunde åka iväg så tidigt som planerat...? Men allt var försenat den morgonen. Railey beach som vi var påväg till, blev helt översköljd... och grabbarna som vi delade minibus med från Langkawi som skulle till en ö mitt ute i havet...de blev nog vågens offer:*(

Vi Lever!!!!!!!!!!!

söndag 26 december 2004 Krabi, Thailand

Hjalp sager jag bara!!

Har aldrig vart med om nat liknande i hela mitt langa liv! VI vaknade i morse och skulle aka tidigt till Railey beach, men vi kom ivag en timma for sent enligt var tankta plan, vi tog en lontail bat till Railey beach kl 10.30 ca....den var fullsmockad av folk, du vet val hur dem ser ut.....klarar sej inte mot minsta vag....iallafall satt och jag halv sov i baten och Tobbe kollade ivrigt runt omrking, han ville ju se stranderna, efterca 30 min aktid.....stannar plotsligt baten och jag tittar pa TObbe, han ser helt forskrackt ut, mitt hjarta pumpas till max, jag far ont i brostet och hela kroppen, trodde det var en haj....men nar vi tittar rakt fram ar det en JATTEVAG.....langt b orta, chaufforen och ovriga blev livradda och satte full fart tillbaka mot piren, men de slags batar gar ju inte alls snabbt! jag trodde vi skulle do och allt, men jag klarade att inte grata....

Vi hann iland, men vi sag vagen, det vita hela tiden, 5 m hog ca trodde dem....vi kom iland, alla batar borjade vanda, tom stora skepp, fartyg och allt. vi stannade kvar och ville se vagen, ingen fatade vad som hant, de ryktades om en jordbavning....oh en efterskvalpvag... sen traffade vi vara vanner och de forklarade att det var en jordavning typ 8.3 pa richetrskalan och en jattevag pa 10 meter som sabbade allt!!FYlgen installda....och allt.

Vi fick hora att Railey Beach, (som vi var pa vag till) var forstord och msk dott dar, Phi Phi ar under vatten, och har delats till tva oar....!!! helt fruktansvart, tom Ao Nang e forbjudet att aka till....vi ar nu fast har i minst en vecka tipar dem pa, phucket airport stangd, alla bussar, batar allt e stangt, det e katastrof. Det hade lika val kunnat vara vi pa Railey Beah som dog....Phuket ar inte alls langt harifran.....men manga stallen ar svart drabbade, vagen har inte slagit till har annu, men visst sag vi den., vattenytan i havet har sjunkit ca 2 meter-hur snabbt som helst forsvann vattnet! Skeppen slange ut massa saker fran batarna i ha vet, typ allt mojligt, klader...for att baten skulle ga lattare....

just nu och hela dagen har massa raddningar gjorts, de hamtar folk fran phi phi pch railey beach, det e hemska manniskor att se...en del skriker, grater, ja vad som , en del har simmat, har sar, en del familjer ar svenskar som haller hart i sina barn.

Ambulanserna kor skyttetrafik hela tiden, det kanns som krig!!!! man blir livradd, de kor jattesnabbt, allt hander utanfor vart hotell.

det e sa manga tursiter, kunde lika val varit oss, vi kunde vart pa pi phi nu, Surrathani, Railey som sagt...om vi hade foljt var tidsplan i morse, kunde allt va kort eller vad som....det e hemskt, allt.....

Manga svenska turister som skulle akt hem idag, sitter helt uppgivna, har sakert inget boende, pengar eller nat fixat.....

De talas om en andra vag.....en annu storre. Det ar ackligt nar man ser folk bygga upp sandpasar for att ksydda husen, de hamtar folk pa andra sidan aja...

raddningen och allt detta levande pagar val hela natten och nagra dagar till, man lider med alla...mar sa daligt over att se alla drabade, lyckades filma lite....fran min kamera, far se hur det blir.

Laste nyheterna nu, och det var precis som vi sa, kanns som en film, THE DAY AFTER TOMORROW....inget inget kan stoppa vadrets makter. Man ser verkligen hur det skrammer allt folk.

Man kan nog saga att vi far glomma alla fina strander och hav i Thailand. men ett liv ar vart mycket mycket mer.

It could have been us!!!

Angeln vakade over oss.....
Thank God!!!!

manga Kramar
en radd Marre o lite lugnare Tobi

ps, har kopt mycket vatten

Skrack

måndag 27 december 2004 Krabi, Thailand

Satt lugnt pa en Italiensk resturang och reflekterade over dagen, manga tankar. Ute pa gatan kor ambulanser med blaljus och sirener forbi med evakuerade och skadade fran kringliggande oar. Vi hade precis atit upp och bestallt in notan nar en folkmassa borjade rora sig pa gatan och flera mopeder flyger forbi. Efter bara nagra sekunder rusar alla ut fran resturangen och folk skriker att en ny vag ar pa vag. Jag och Marre slanger av hos skorna och rusar over gatan. Lyckas stanna en flakbil. Jag var nog forst upp pa bilen, hjalpte Marre upp sen var det bara att hjalpa upp sa mycket folk som mojligt. Med flaket fullt skriker jag till chauforen: Go go go....han kor upp for nagra backar. Alla pa flaket ar livradda i tro om att vagen ar oss hack i hal. Vi slapps av efter nagra hundra merter men lyckas lifta med en annan bil. Alla fragar men ingen kan svara, visste inte vad som hande; vart var vagen, hur skulle det ga med alla vara grejer vid piren, inget pass???
Blev avslappta vid en skola dar andra evakuerade befann sig. Efter manga fragor fick vi reda pa att det inte va nagon ny vag sa vi gick tillbaks till varan bungalow. Sammanfattningsvis kan man vall saga att vi bada forlorade vara flipp flopp men vi fick en gratis middag =) En riktig springnota.
Kram // Tobbe

men vi hade ju bra stunder också...

Lirade fotboll varje kväll i Ao Nang me thaifolket...


Utslagen och totalt livrädd för kackerlackorna!!

Tobbe tog det mesta med en klackspark och var glad nästan jämt!

Vårt besök i skolan. Sånna söta kiddo's!!

Det var en blandad vistelse i Thailand. Men jag är glad att vi inte tog vårt pick o pack och drog hem efter vågen. Det var lite som terapi att stanna kvar. Att få se allt i verkligheten med egna ögon, egen lukt och egna känslor. Vissa dagar var spöklika och öde, vi åt själva på restaurangerna och bodde själva på "hotellen", men varje minut gick till att tänka på de offren som strök med.
Jag glömmer aldrig när ett TV team kommer inrusandes på VÅR strand som bara vi låg på (Kata beach) eller Karon kommer inte ihåg. Vi hade varit själva där i en vecka utan solstolar, utan försäljare... men nu hade plötsligt första turistplanet landat från norden. Verkligheten var tillbaka och det kändes redan som Tsunamin var ett minne blott. Men det kommer det aldrig att vara för mig.

/M