Jag känner inte ens doften. Efter vår. Inte ens i närheten. fUCKING fan. Jag brukar alltid vilja gå till jobbet, njuta av mina härliga morgnar och planera min härliga dag. Men nu känns allt så sjukt långt borta. Jag vill kunna slänga på mig mina leggings, gå en morgonpromenad med mina slitna converse utan att spänna hela kroppen för att vara livrädd för att halka. Vill kunna köra bil utan att idioter som jag möter kanske kör in i mig för att vägen är för smal. Jag vill sitta ute och snacka skit med Karin & Anneli och dricka en kopp kaffe utan att läpparna blir blå. Jag vill se gräset på fotbollsplan. Jag vill se ljuset när jag kör hem från jobbet. Jag vill ta kvällsdopp i sjön. Grilla på en klippa. Jag vill åka till Stockholm och gå längs norr mälarstrand utan att frysa ihjäl. Fiska. Sitta i kungsträdgården och dricka vin. Hänga i stugan på Öland och bara va. Jag vill plantera frön som jag kan se växa, för att sedan ställa ut på balkongen. Jag vill måla och skapa och lära mig nya låtar på gitarren. Jag vill njuta av nuet. Och bara va.

/m