Om fem dagar sitter jag i källaren med min familj. Granen står klädd, paketen inslagna, glöggen värmd och hela familjen är samlad i soffan på Trädgårsdagatan, Ljungby, Småland. Lugnet kommer infinna sig, trivseln och tröttheten. Bella och jag kommer gå långprommisar och jag får träffa hela tjocka släkten och mormor.

Men för första året sen jag föddes är inte julafton sig lik. Farmor är inte med oss längre. Hon kommer inte berätta historier från förr. Hon kommer inte rimma bäst till julegröten. Hennes skratt kommer fattas och hennes glimt i ögat. Det blir nog inte heller fia med knuff, för farmor vann alltid. Hon satt alltid jämte mig vid bordet och åt, drack svagdricka och vi slumrade lite grann tillsammans i soffan till Kalle Anka. På julafton kommer jag tänka extra mycket på dig farmor. Och jag lovar att vi ska sjunga "Glädjens herre.." innan vi äter.



Förra året åkte vi längdskidor i 3 meter snö typ. Det var kul. Och KALLT.