Alltså det kändes, som jag gick in i kören i Micke Nyqvist's "Så som i himmelen". Okej, de var inte så spårade som dem, de stod inte i en ring och gjorde massa konstiga övningar, de hade ingen Thore.... Men jag kände ändå samhörigheten, lyckoruskänslan i kroppen när alla fyra stämmor sjunger unisont i en låt som bara var helt underbar.  Jag ville inte att det ska ta slut. Hade inte hört en endaste låt när jag kom dit, men nu är jag tydligen aktuell i Februarikonserten, med ev en solostämma. Men den var så hög så jag pallar nog inte trycket...plus att jag alltid blir så nervös.

Jag har säkert medverkat i hundratals framträdanden och konserter, men alltid lika nervös. Värst var den årliga Julkonserten musikskolan höll i stora kyrkan, med vår blockflöjtsensemble. Det var jag på sopran, Martin på Alt, Erik på Tenor och Gustav på Bas. Vilket gäng vi var...och vilken kung Kenneth Lindbladh, vår lärare var. Han var inte alltid glad på oss. Men när Bach's låtar satt, då var ingen gladare...:D.
I kyrkbänken innan det var vår tur, inför fullsatt knäpptyst kyrka, rann svetten från händerna och jag visste att jag skulle tappa flöjtjävlen. Jag stressade nog upp Erik mest...han satt o skakade. Jag började med mindgames och tänkte "va fan Mariette, du ska bara ut på fotbollsplan och lira av en match, svårare är det inte. De ligger sist i serien och vi kommer köra över dem.." det hjälpte mig många gånger. När sista tonen var spelad, solona var over with, och vi hade lyckats oss ifrån skrattutbrott (vi fick ofta det när jag räknade in med min vevning o ögonkontakt innan låten drog igång) så var vi överlyckliga och tänkte att nu är det ett helt jäkla år, tills nästa gång, thank God.

De starkaste sångupplevelserna jag har, är alla körläger. Speciellt ett amerikanskt inspirerat gospelläger, kommer inte ihåg vart. Men då var man fan i himmelen. Säkert 200 pers som sjöng trestämmiga gospelsånger, med solon hit och dit och en jävla konsert på det efter fyra dagars övning. Miss that!

You know that one time @ bandcamp..:) Jag e nog lite som henne.

Varför gillar jag så sjukt många saker för?!? Asjobbigt och tidskrävande att hålla på me allt. But I wouldn't miss it for the world. I need an assistant, som kan planera allt jag vill göra i mitt liv.

Nyköping & Sthlm i helgen, låt det bli verklighet.

Ari Gold's up, before sleeping.

/Em Kay