Efter ytterligare 3 avsnitt av cali e jag lagomt tagen o sentimental. Sentimental som att sakna mitt internet. Min dator e inte sig lik utan. Den är som en kropp utan själ. Som att sakna Lina, som åkte idag. Som att sakna morgonbussen till skavsta 04.00. Som att sakna ett fethårt slagskott av lisa borg på låret. Som att sakna petras sjuka mongo skratt. Som att sakna att få ner ett kattöga när man spela kula när man var rätt liten, eller bli av med en tung dank. Som att sakna att lägga sig i en vattenpöl en dag i april. Som att sakna coach's snea leende. Som att sakna värmechocken som slår en rakt i ansiktet efter en landning i Thailand. Nu kommer det svåraste, att trycka på stopp när melissa vackrar sig i mina öron. "Goodnight you princess of maine and you kings of New England".