hey you.

Det var som på film. Jag nästan sprang till dig på flygplatsen. Efter flera flera veckor av längtan - att äntligen få träffas. Att äntligen får vara nära och göra bara det vi ville göra. Vi var ju så ofta ifrån varann och det var bara jobbiga jvla sms och telefonsamtal som fyllde våra dagar... Men nu var vi jättenära. Vi hade världens bästa bilfärd och vi skrattade i 40 mil tills vi var framme. Det var du och jag mot världen kändes det som. Det fanns liksom inget annat och det var bara vi som förstod. Naturen var vår trygghet. Vår frihet. Där fanns ingen klocka, ingen telefon, ingen stress och ingen press..och inte heller gick solen ner. Där skulle vi bo nära vattnet. Your life won, and we lost...

Wish we could promise eachother that nothing would change. But it did.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback