kommer ihåg alla danslektioner på Judy's. Jag hade för stor rumpa och för muskliga fotbollsben, lite som Anja Pärsons lår. Vi fotbollstjejer var inte alls så graciösa och hade inte exakt den balettkroppen Judy ville. Vi kämpa på ändå. Step, jazz o balett. Jazz var det roligaste som fanns. och de där 55 minuterna i veckan gick så fort som att dricka en klunk vatten på fotbollsträningen.
Jag kom aldrig till grupp ett som syrran:P Fotbollen, ovigheten och de stora låren segrade. Men saknar dansen så in i. Mina tjejbarn ska dansa med stora lår och spela fotboll ändå.

Sen är jag så sjukt glad för alla underbara människor jag har runtomkring mig. Vad vore livet utan ER??<3 Glädjetårar kom idag också. Från två olika samtal. LYCKA.

Puss