Nu fattar jag vad som hände igår, och vad som kunde hänt. En sådan liten olycka, som kunde gått så snett. Om inte kranen varit i närheten och inte Sandra agerat som en erfaren  SOS-sjukvårade hade jag nog inte sett så mycket idag. De första sekunderna och minuterna är livsavgörande om man får syra i ögonen....och jag tackar Gud för att jag inte var ensam. Fy fan va rädd jag var.

Det är suddigt på höger öga....och jobbigt att titta. Antar att jag ska vara glad för det. :)

Kvällsträna på sunlight...bubbelibbubba en stund & sen dra mig till sängs för att kunna vakna upp till ett morgonpass -  med Kenny.