Det blev 3-3 igår. USA var...ja. Inte riktigt så bra som ett landslag tycker jag. En härlig blandning av folk iaf...vi spelade verkligen inte en av våra bästa matcher, men räckte till ett oavgjort resultat inför fullsatt och 400 på läktarn. Jag ångrade mig kanske 48ggr under matchen att jag inte tog me mig kläder. Helt plötsligt kändes knät superbra;) Jag hade ju iaf Fia på kryckor vid min sida. Hon är rätt invalid än...:/ Deet var grymt att träffa familjen igen. Och coach, han var lyrisk....

Ikväll kommer hon....minns första gången jag träffade henne. Det var på Kronoskogens grusplan, gamla bandyplanen, på en försäsongsträning och det var vårt första nyförvärv sen jag började spela i Ljungby IF Dam. Caroline Aspegren, från Kånna IF. Hon var supersnabb...det var typ allt jag visste om henne. Och hon kom från något som hette Bäck.
Vår vänskap utvecklades till en lång och oskiljaktig en:) Vi blev ett oslagbart mittbackspar på fotbollsplanen (och även utanför) under många många år....=)


midsommar på bolmsö -06

Allt går i hundratio för henne, snabbtänkt, rolig, grabbig som jag, superorganiserad och är planerarens mästare(inte som jag). Efter toppbetyg i alla ämnen, tyckte hon att sitta o läsa ekonomi var dödens tråkigt...så hon gick o utbilda sig till både brandman och polis. Sökte sig till äventyren...varför inte liksom? Hon knegar på med brottsligheten i Tälje med sin aldrig oföränderliga smålandska och lever tillsammans me sin sjukt braiga sthlmsbrandman:D.

Idag bor vi bara tio mil apart...och det är time to catch up some stuff.



Nu blire träna på Suuunliiight. Älska.