...och jag hade absolut inga förväntningar inför årets upplaga av "Så mycket bättre" Men efter att ha sett reprisen idag med rödsprängda ögon, en huvudvärk av inte denna värld(nej jag var inte ute igår och jag har sovit cirka tolv timmar) så är jag fast, i år igen. Så mycket känslor, så sjukt mycket bra musik. Och vilken skön blandning av svenska artister. Idag var det Ledins tur. Hans liv skulle de kunna handla om i tre program till. Önskar ibland att jag levde på 70-talet. Förutom Ledin har jag en ny favvo, Mikael Wiehe. Han ler åt allt, haha. Störtskön.
Ibland när jag hör andras liv återberättas, känns ens eget som en tom bok. Nada. Nothing.
¨

Nu orkar jag inte titta längre. It hurts.
16.00 smälller det. Tottenham-Qpark. Då ska jag vara frisk och ha installerat viasat play.

hejdågodnatt.

Det sa min kloka Farmor. Hon gick alltid upp flera timmar innan alla andra och njöt av den underbara morgonen, gjorde gröten & kokade kaffet klart för att väcka resterande. För många år sen(i vintras åxå förresten med Soffipropp) tog jag promenader på morgonen. En-timmas prommisar. I alla väder, i olika kläder. I used to love it...men då var jag lite av ett vikt-kontroll-freak det är jag inte längre. Nu för tiden är jag inte lika pepp på early mornings för jag & M är alltid uppe halva natten.

Men idag när jag skjutsade Lina till skolan (hade två barn sovandes här inatt:)) insåg jag hur jävla vackert det är på morgonen. Ska det ske en förändring kanske? Dessutom får jag all tid i världen att typ kamma håret, sätta på mig någon form av smink, läsa tidningen och dricka mitt kaffe hemma. Vore lätt värt när jag tänker efter.

Morgonstund har jävligt mycket guld faktiskt.

Svärdsklova.

Love /M

Efter femton timmars jobb idag så tänker jag dödssomna i sängen (jo, jag ska borsta tänderna också), kroppen värker likt en 98-årings. Jag skulle kunna säga att jag går på knäna men det skulle jag inte heller klara av. Horisontalläge i sängen är det enda rätta. Tyvärr väntar sjukisgymnis 08.00, men imorgon tror jag att jag slänger in handduken för jobbet kräver lika mycket imorgon av mig. COLORING.

Men trots allt det här så har jag ALDRIG tråkigt på jobbet, inte en endaste liten fjuttig minut. Däremot kan jag kan bli irriterad när jag inte fått mitt morgonkaffe. När sladden till fönen trasslar in sig i stolen, när handdukarna börjar sina, när kaffet tar slut, när jag spiller färg på min vita tapet, eller på min nyinköpta tröja, eller som idag när mitt tålamod nästan brast när jag sprayar ROSA BARNFÄRG över mina vita 7000-kronors stolar som inte går bort typ, och skulle klippa ett barn till efter detta.
Vid sånna här tillfällen är det självaste Monica som räddar mig. Hon kommer med morgonmackan, sätter på perkulatorkaffet, köper mjölken. Städar och donar,tänder ljus och vattnar alla blommor. ¨Kramar mig när jag behöer, ler och säger godmorgon, kommer med goda råd vid behov och köper socker till mig när jag som mest behöver. Tvättar mina handdukar. En sån där Monica borde alla ensamföretagare liksom ha, hon är guld för mig. 

Nu dör jag typ.
På återläsande, I hope.

Har iallafall fått en läkartid till självaste Widercrantz 1 november. Måtte tiden gå fort. Annars är sågen nära, som sagt. D.S.
Idag fick jag blommor av mor & far, suprise suprise. Asfina!:D

Hejdå.